Ulf Holm, Gautam Bhattacharyya, Henrik Sundbom och Hema Lehocky
När Indiens befolkning i vår går till valurnorna kommer det att vara det största demokratiska val som någonsin ägt rum. Tre perspektiv som får stort utrymme inför valet är kvinnornas, näringslivets och förstagångsväljarnas. Med fokus på dessa, anordnade Svensk-Indiska Föreningen och Indiska vänföreningen i Riksdagen ett panelsamtal den 26 mars. Deltog gjorde Hema Lehocky, Marivent Research; Gautam Bhattacharyya från Utrikesdepartementet och Henrik Sundbom, Svensk-Indiska Föreningens ordförande. Samtalet modererades av Ulf Holm, andre vice talman i Riksdagen och ordförande för Indiska vänskapsföreningen.
Hema Lehocky inledde kvällen med en betraktelse över hur kvinnornas röst hörs i politiken mer efter de senaste årens tragiska våldtäktsfall. Kvinnor i Indien känner sig osäkra, inte bara för att de är rädda för att råka ut för ett övergrepp, utan också för att de inte litar på polisen och rättsväsendet. Kvinnofrågor i dagens indiska kontext handlar med andra ord till stor del om de offentliga institutionernas pålitlighet och om korruption.
Men politikernas ihärdiga försök att vinna billiga poäng och kvinnornas röster kan bara beskrivas som ”lip service”. De fina ord som uttalas under valrörelsen kommer knappast omsättas i någon faktisk politisk handling.
Av de ledande figurerna i den indiska politiken, framstår Rahul Gandhi som den mest feministiska. Han är omgiven av starka kvinnor, inte minst sin mor och sin syster, och om någon tror på kvinnorna är det han.
Förtroendet för den favorittippade Narendra Modi är däremot kört i botten, vad gäller specifika kvinnofrågor. Den hindunationalistiska rörelsen RSS som han har sin bakgrund i, representerar en extremt patriarkalisk syn på samhället som knappast attraherar de kvinnliga väljarna.
Även Aam Aadmi Partys ledare Arvind Kejriwal, som med sin antikorruptionsagenda borde ha goda förutsättningar att nå de kvinnliga väljarna, åtnjuter lågt anseende. Det beror bland annat på att han under sin korta tid vid makten i Delhi bland annat stängde en kvinnojour och genomförde aktioner mot misstänkta nigerianska prostituerade, som uppfattades som mycket fördomsfullt och kvinnoförnedrande.
Gautam Bhattacharyya talade om näringslivets syn på valet, och särskilt om företagarnas förtjusning i Narendra Modi. Bhattacharyya tyckte sig se två huvudsakliga anledningar till denna vurm. Dels kan Modi visa upp mycket starka resultat från Gujarat, den delstat han regerat i under lång tid, för framför allt den köpstarka och entreprenöriella medelklassen. Dels grundar sig stödet för Modi på ett genuint missnöje med den sittande Kongressregeringen.
96% av indierna uppger, enligt the Economist, att korruptionen är ett stort hinder för fortsatt utveckling. Samtidigt uppger 94% att korruptionen blivit värre de senaste fem åren. Sammantaget ger de båda siffrorna en bra bild av hur viktig korruptions- och regeringsduglighetsfrågorna kan bli i valet.
Bhattacharyya underströk att näringslivet alltid haft nära relationer med indiska politiker, ända sedan Mahatma Gandhis dagar och vidare genom den mer socialistiskt inriktade politiken, fram till dagens liberalare ekonomiska agenda. Även om den politik som förts sedan det tidiga 90-talet formellt gynnar handeln och näringslivet, har också korruptionen ökat – inte minst i absoluta tal – och många upplever en oförutsägbarhet i systemet. Förr var systemet visserligen byråkratiskt, snårigt och korrupt, men det var tydligt vilka instanser som behövde mutas.
Det finns med andra ord en stor efterfrågan på ordning, och det tror man att Narendra Modi är bäst lämpad att leverera.
Modi uppfattas också som en ”common man”. Han är sonen till en teförsäljare som byggt upp ett politiskt imperium centrerat kring sig själv genom att gå från by till by och prata med vanliga människor. Samtidigt har han ett enormt PR-maskineri som arbetar med att förstärka den bilden, och bilden av Gujarats ekonomiska framsteg.
Henrik Sundom talade sedan om vad det innebär för valet att 110 av 800 miljoner röstberättigade är förstagångsväljare, födda 1991 eller senare. Det är en generation som inte upplevt någonting annat än det ”moderna” Indien, med en öppnare ekonomi och tätare band med omvärlden. De följer med i vad som händer i världen i större utsträckning, och de är mer intresserade av framtiden än av historia. Deras upplevelser av fattigdom och svält är inte lika dramatiska och omfattande som tidigare generationers.
Enligt en undersöking från Centre for Study of Developing Countries i New Delhi, är 90-talisterna pålästa och politiskt medvetna. Deras politiska intresse ökar kraftigt från år till år, men omsätts inte nödvändigtvis i partipolitik och valdeltagande. Engagemanget kanaliseras snarare i utomparlamentariska rörelser, som de senaste årens demonstrationer mot korruption och kvinnovåld.
För partierna är det en utmaning att råda bot på det, och få de politiskt medvetna unga väljarna att gå till valurnorna.
Kongresspartiets främsta strategi är att attrahera med unga kandidater, inte minst Rahul Gandhi. Men de flesta av de yngre kandidaterna kommer från utpräglade politikerfamiljer, och lyckas trots sin ålder inte representera någon egentlig förnyelse.
För BJP och Narendra Modi består strategin i att tala om unga idéer, med ordval som uppfattas attrahera ungdomar. Delar av Modis kampanj lånar ogenerat slagord och retorik från Barack Obama.
För den som följer den indiska politiken genom sociala medier som Twitter och Facebook, framstår valet redan som avgjort med Modi som segrare.
Men många uppfattar såväl BJP:s som Kongresspartiets tal om förnyelse som en fasad, menade Sundbom, och lägger stor vikt vid det faktum att båda partierna plågas av korruption, kriminella kandidater och långa, interna karriärvägar till listornas valbara platser. Det imponerar inte på ungdomen, som ser sig om efter andra alternativ.
De två huvudsakliga alternativen som står till buds är Aam Aadmi Party, som lyckades få närmare 50% av de unga väljarnas röster i lokalvalet i Delhi i vintras, och – en nyhet för i år – alternativet ”none of the above”, alltså att rösta blankt.
I den efterföljande diskussionen avhandlades bland annat miljöfrågornas betydelse, hur stor roll kastsystemet spelar för politiken och maktbalansen mellan regionala och nationella partier och parlament.